Jag har sovit så sjukt konstigt hela veckan. Tisdag till onsdag sov jag arton timmar. Onsdag till torsdag sov jag två timmar och igår till idag sov jag sju timmar.
Satt och lyssnade på min freestyle och broderade inatt. Kunde inte sova och fick panik över allt.

I onsdagsnatt så satt jag och inte kunde sova, när jag fick ett sms från grannen. Gissade på att han hade varit ute då han använde ord som baby. Men jag var ju uttråkad. Så jag la kläder i sängen så det såg ut som jag låg där, och sen smög jag ut i natten.
Det var rätt mysigt. Inget ligga dock. Men jag gick därifrån nöjd iallafall. Han är väldigt bra på att hångla. Jag hatar att hångla, tycker att det är jävligt äckligt och obehagligt, men med honom är det faktiskt mer okej. Fast inte helt okej.
Smög hem igen efter ett litet tag, blev så sjukt nervös över att mamma skulle märka att jag var borta.

Igår hade jag möte med rektorn, spec. pedagogen, min klassföreståndare, mamma och pappa.
Vi pratade om min skolgång. Jag tror jag skrämde slag på spec. pedagogen med mitt likgiltiga sätt. Hon försökte med "Ja men om vi bara fokuserar på ett ämne kanske det går lättare!" och jag sa nej. Nej, ingenting hjälper för jag vill inte ha någon hjälp. Jag vill sitta av den här tiden, ta studenten och sedan om jag orkar läsa upp de betyg jag behöver för att kunna bli undersköterska.
Jag har just nu 35% frånvaro och jag kommer endast att få betyg i bild och form, och antagligen foto om jag orkar gå klart den kursen. Resten blir streck eller IG. Men jag bryr mig inte.
Jag är totalt likgiltig över min framtid just nu. Om en vecka kommer jag säkert komma in i en mani igen och bli helt hysterisk. Men som det är nu vill jag bara sova.

Efter mötet gick mamma, pappa och jag för att äta lunch. Det var gott. Sen gick jag och köpte tyg till en klänning på ohlssons tyger. Sen gick jag och fikade med Anton. Satt där i några timmar, drack massa koppar kaffe och pratade om mig själv.

När jag väl var hemma så tänkte jag göra lite mat, så jag började med det, pratade med Harajuku samtidigt och så ringde det på dörren.
Där stod en liten smal flicka med svart hår och en snygg hello kitty-tröja. Jag kände igen henne och kopplade att det var min granne. Jag har aldrig pratat med henne förut så jag blev lite nervös. Men hon såg så förstörd ut så jag orkade inte vara nervös.
Hon sa att hon inte fick tag på sin mamma och undrade om hon fick låna telefonen. Såklart fick hon det, jag är ju inte helt känslokall.
När hon inte fick tag på henne så bjöd jag in henne och satte på en kopp te.
Hon var så liten och blyg så jag blev helt svag. Så jag försökte prata så gott jag kunde, och fick ur henne vilken skola hon gick på och hennes namn, och att hon också gillade att fotografera. Fast det visste jag redan, jag har sett henne smyga omkring i trädgården med en kamera.

Sen kom min syster hem med tåget från Norrköping och blev nog lite förvånad när jag satt i soffan med vår granne. Hon åt iallafall middag med oss och sen ringde hennes mamma. Hon hade varit på yoga så slutet gott allting gott.
Men jag hoppas vår granne inte blev livrädd för oss, det vore kul om hon kom över flera gånger. Jag gillade henne och kände igen min själv lite i henne.
Skiträdd, svarthårig, blyg och orolig.

Efter det så satt jag och sydde klänningen. Den blev svinful och jag ser verkligen ut som en hemmagjord korv i den. Allt väller ut på helt fel ställen. Jag har blivit fet, mammas profetia har besannats. Så idag har jag bara ätit ett äpple. Är på krigsstigen för mitt blodsocker är så lågt.
Så någon kommer att dö...