krasch
jag hade återfall i helgen, men jag mår bättre nu
vaknade upp och mindes inte vad som hade hänt men sen såg jag bandaget
men som sagt, jag är inte död än
vaknade upp och mindes inte vad som hade hänt men sen såg jag bandaget
men som sagt, jag är inte död än
Jag är bäst
Sitter återigen i skolan med en stund över.. hade matte på morgonen och kom för sent som vanligt. Missade 45 min av den 1h långa lektionen. Awesome. Men martin hjälpte mig ändå. Han är kul!
Sen märkte jag att jag är ungefär fyra kapitel efter alla andra därför jag är en tönt som gör alla uppgifter istället för bara G- eller bara MVG-uppgifter. Så jag får helt enkelt hoppa över några av dom för att hinna ifatt.
Gjorde en ashärlig presentation på Impress (Microsoft Vistas version av PowerPoint) om antikens Grekland och dess gudar och mytologi. Fick sooolklart MVG och Christina undrade om jag ville visa den för flera lärare här uppe så dom kanske kan ta med den på en svenskakonferens dom ska på snart. Spännande! men föga förvånande, jag är grym på presentationer och på powerpoint. Det är min grej. 19 sidor lång, komplett med blinkande gif:ar och sidohistorier på alla stora historier. Har jag nämnt att jag älskar mytologi?
Jag, Anton och Martin var ute i helgen. Vi gick till backstage/stället och drack öl och sen blev jag ganska full och gick hem och gjorde varma mackor. Var någon puckad kille som ville att jag skulle sitta brevid honom och därför så slog han mig i ryggen. Hualigen, vad folk är konstiga. Jag och Martin filosoferade och Anton blev dyngrak och sjöng sånger. Mysig kväll.
På lördag-dag så hade jag "utställning" och "försäljning" av mina pärlplattor på järntorget tillsammans med massa andra kreativa människor som sålde fotografier, oljemålningar, kläder och smycken. Jag sålde inte så mycket men det var rätt trevligt ändå, Dzenita som var där var skitskoj.
Söndagen gick åt till att städa, diska och pilla med mitt rum. Satte upp lite gamla affischer på väggarna och stuvade om saker.
Igår satt jag första timmen av skolan på Rosalies med Franz, Andrés och Gustav och stirrade på ett övergångsställe och drack kaffe. Det var rätt skönt.
Hade samtal om skolan med Stig, Kerstin och pappa och som förväntat sa dom bara att jag var jätteduktig och allt var perfekt. Skönt.
Idag har jag en dålig dag. Inget speciellt, bara en allmän skitkass dag. Är trött och seg och vill bara hem och sova. Men NEEEEJJJJ nu ska vi gå igenom hur många som stannade vid det där jävla övergångsstället på trafiklektionen. Spännande värre.
Men om två veckor ska jag till Pauline! WIIIIIIIIIIIIIIIIIEEEEEEEEEE! jag längtar så efter henne.
fast jag missar johannes födelsedag... skit händer.
Sen märkte jag att jag är ungefär fyra kapitel efter alla andra därför jag är en tönt som gör alla uppgifter istället för bara G- eller bara MVG-uppgifter. Så jag får helt enkelt hoppa över några av dom för att hinna ifatt.
Gjorde en ashärlig presentation på Impress (Microsoft Vistas version av PowerPoint) om antikens Grekland och dess gudar och mytologi. Fick sooolklart MVG och Christina undrade om jag ville visa den för flera lärare här uppe så dom kanske kan ta med den på en svenskakonferens dom ska på snart. Spännande! men föga förvånande, jag är grym på presentationer och på powerpoint. Det är min grej. 19 sidor lång, komplett med blinkande gif:ar och sidohistorier på alla stora historier. Har jag nämnt att jag älskar mytologi?
Jag, Anton och Martin var ute i helgen. Vi gick till backstage/stället och drack öl och sen blev jag ganska full och gick hem och gjorde varma mackor. Var någon puckad kille som ville att jag skulle sitta brevid honom och därför så slog han mig i ryggen. Hualigen, vad folk är konstiga. Jag och Martin filosoferade och Anton blev dyngrak och sjöng sånger. Mysig kväll.
På lördag-dag så hade jag "utställning" och "försäljning" av mina pärlplattor på järntorget tillsammans med massa andra kreativa människor som sålde fotografier, oljemålningar, kläder och smycken. Jag sålde inte så mycket men det var rätt trevligt ändå, Dzenita som var där var skitskoj.
Söndagen gick åt till att städa, diska och pilla med mitt rum. Satte upp lite gamla affischer på väggarna och stuvade om saker.
Igår satt jag första timmen av skolan på Rosalies med Franz, Andrés och Gustav och stirrade på ett övergångsställe och drack kaffe. Det var rätt skönt.
Hade samtal om skolan med Stig, Kerstin och pappa och som förväntat sa dom bara att jag var jätteduktig och allt var perfekt. Skönt.
Idag har jag en dålig dag. Inget speciellt, bara en allmän skitkass dag. Är trött och seg och vill bara hem och sova. Men NEEEEJJJJ nu ska vi gå igenom hur många som stannade vid det där jävla övergångsstället på trafiklektionen. Spännande värre.
Men om två veckor ska jag till Pauline! WIIIIIIIIIIIIIIIIIEEEEEEEEEE! jag längtar så efter henne.
fast jag missar johannes födelsedag... skit händer.
Psykpatienter united
Sitter på IV nu och är helt övertygad om att alla kollar bakom sin axel och stirrar på mig och tänker "Fan vilken fuck-up hon är.." men jag orkar inte bry mig just nu tror jag.
Är trött och ganska down and out. Hade trafik imorse klockan åtta och satt med gustav och frans. dom är roliga och säger alltid massa roliga saker. haha.
På lördag är det Höströj, då ställer jag ut mina pärlplattor och säljer också. I ett tält på järntorget. Det ska bli roligt men jag hoppas det inte regnar. Skulle liksom förstöra lite.
Annars händer inte mycket. En vän till familjen har just flyttat ifrån sin man och han vägrar inse det och vägrar ge henne några saker från gamla hemmet till hennes nya. Väldigt spännande faktiskt, lite drama.
Jag var på möte för bipolära och anhöriga i onsdags och kraschade stenhårt efteråt. Det enda läkaren som var där sa var att
* Bipolära dör tio år tidigare än folk utan sårbarheten
* Bipolära lever 4 av 10 år i djup "double-depression"
* Bipolära har 10 år mindre utbildning
* Bipolära är ute på arbetsmarknaden 10 år mindre än folk utan sårbarheten
* 10% av de med bipoläritet tar livet av sig
* 20% försöker
* ca 5% av befolkningen är bipolära
* Av de 5% är 4,5% bipolär typ två
* Resterande prcocent är bipolär typ ett, den "svårare" varianten
* Det går aldrig att bota
* Det leder ofta till missbruk av olika sorter
* Det finns hur många mediciner som helst som min läkare inte berättat för mig tidigare utan direkt hänvisade mig till Lithium
Lithium används till typ ett bipoläritet. Kul att jag var den enda som inte visste att jag var typ ett..
När genomgången av misären mitt liv är så fikade de bipolära för sig själva och de anhöriga för sig själva. Alla där inne var runt 40-50 förutom två som var typ 26. Och så jag. 19. Det är dock en fördel att ha kunnat fastställa diagnosen så tidigt, antagligen sparade det mig flera år av meningslöst skärande och ev självmord.
Men de flesta hade just fått diagnosen - den senaste hade fått reda på det för 3 månader sen, sen var det mest ett halvår till ett år sedan. Och så jag. 2 år sedan, sjutton år gammal.
Inte ett år sedan 41 år gammal. jag kan inte tänka mig hur det är att leva utan medicin i så många år. Men de flesta var typ två, så det var inte extremt maniska eller sjönk till "double-depression". Men ändå. Det var endast kvinnor där, och de flesta hade barn. Hur fan orkar man starta och hålla en familj gående med dessa svårigheter utan medicin? Imponerande.
Vi fikade, jag sa lite saker och alla verkade bara tycka synd om mig som var så ung. Speciellt eftersom jag var den enda med såna extremt humörsvängningar. De flesta där inne hade maniska perioder på flera dagar, ibland veckor, månader och år. Och likadant med depressioner. En kvinna hade varit manisk i 25 år sedan kraschade hon och blev djupt deprimerad.
Men jag pendlar konstant och måste kämpa för mitt liv för att inte påverkas av allt jag ser. Jag spelade Spore i helgen och började tänka på monstrena i spelet och blev så himla ledsen för dom var läskiga och började snyfta. Det känns inte helt förnuftigt.
Nu på onsdag är det ett till möte och då blir det ännu mer fokus på mediciner. Den enda som gick på lithium där var en galen gammal tant med grått hår och galna ögon som fick sin diagnos för 7 år sedan. Hon gick på lithium efter att fått psykos efter psykos efter psykos.
Jag vill inte bli en ensam gråhårig galen tant med ögon som skriker. Men just nu känns det som jag fått min dödsdom och väntar hela mitt liv på att gå till giljiotinen.
Är trött och ganska down and out. Hade trafik imorse klockan åtta och satt med gustav och frans. dom är roliga och säger alltid massa roliga saker. haha.
På lördag är det Höströj, då ställer jag ut mina pärlplattor och säljer också. I ett tält på järntorget. Det ska bli roligt men jag hoppas det inte regnar. Skulle liksom förstöra lite.
Annars händer inte mycket. En vän till familjen har just flyttat ifrån sin man och han vägrar inse det och vägrar ge henne några saker från gamla hemmet till hennes nya. Väldigt spännande faktiskt, lite drama.
Jag var på möte för bipolära och anhöriga i onsdags och kraschade stenhårt efteråt. Det enda läkaren som var där sa var att
* Bipolära dör tio år tidigare än folk utan sårbarheten
* Bipolära lever 4 av 10 år i djup "double-depression"
* Bipolära har 10 år mindre utbildning
* Bipolära är ute på arbetsmarknaden 10 år mindre än folk utan sårbarheten
* 10% av de med bipoläritet tar livet av sig
* 20% försöker
* ca 5% av befolkningen är bipolära
* Av de 5% är 4,5% bipolär typ två
* Resterande prcocent är bipolär typ ett, den "svårare" varianten
* Det går aldrig att bota
* Det leder ofta till missbruk av olika sorter
* Det finns hur många mediciner som helst som min läkare inte berättat för mig tidigare utan direkt hänvisade mig till Lithium
Lithium används till typ ett bipoläritet. Kul att jag var den enda som inte visste att jag var typ ett..
När genomgången av misären mitt liv är så fikade de bipolära för sig själva och de anhöriga för sig själva. Alla där inne var runt 40-50 förutom två som var typ 26. Och så jag. 19. Det är dock en fördel att ha kunnat fastställa diagnosen så tidigt, antagligen sparade det mig flera år av meningslöst skärande och ev självmord.
Men de flesta hade just fått diagnosen - den senaste hade fått reda på det för 3 månader sen, sen var det mest ett halvår till ett år sedan. Och så jag. 2 år sedan, sjutton år gammal.
Inte ett år sedan 41 år gammal. jag kan inte tänka mig hur det är att leva utan medicin i så många år. Men de flesta var typ två, så det var inte extremt maniska eller sjönk till "double-depression". Men ändå. Det var endast kvinnor där, och de flesta hade barn. Hur fan orkar man starta och hålla en familj gående med dessa svårigheter utan medicin? Imponerande.
Vi fikade, jag sa lite saker och alla verkade bara tycka synd om mig som var så ung. Speciellt eftersom jag var den enda med såna extremt humörsvängningar. De flesta där inne hade maniska perioder på flera dagar, ibland veckor, månader och år. Och likadant med depressioner. En kvinna hade varit manisk i 25 år sedan kraschade hon och blev djupt deprimerad.
Men jag pendlar konstant och måste kämpa för mitt liv för att inte påverkas av allt jag ser. Jag spelade Spore i helgen och började tänka på monstrena i spelet och blev så himla ledsen för dom var läskiga och började snyfta. Det känns inte helt förnuftigt.
Nu på onsdag är det ett till möte och då blir det ännu mer fokus på mediciner. Den enda som gick på lithium där var en galen gammal tant med grått hår och galna ögon som fick sin diagnos för 7 år sedan. Hon gick på lithium efter att fått psykos efter psykos efter psykos.
Jag vill inte bli en ensam gråhårig galen tant med ögon som skriker. Men just nu känns det som jag fått min dödsdom och väntar hela mitt liv på att gå till giljiotinen.
