>_<
jag kommer nog inte gå ut idag.
känner mig tom och som jag nu landar efter allt. nu börjar jag vara ledsen. vafan.
jag är dålig på att hantera ledsamhet.
jag duschade iallafall idag så jag luktar inte illa längre. ett steg i rätt riktning antar jag.
jag kollade på mina foton idag på datorn. massa på johannes, hundar och träd. mina topp tre grejer att fota.
jag saknar johannes. det är så jobbigt att inte veta alls vad han tycker och känner nu. han har ju ändå möjligheten om han vill att kolla här och läsa på ett ungefär ganska exakt hur jag mår. jag önskar jag fick reda på hur han har det.
men jag förstår om man inte får prata med varann efter en vecka. jag vet väl inte hur det är att vara själv efter en vecka. nu verkar ju som sagt den jobbiga tiden komma. så om jag överlever denna vecka och känner det jag tror jag känner nu så är jag inte så rädd. eller jo. det är jag visst. jag är livrädd. men jag saknar verkligen johannes.
känner mig tom och som jag nu landar efter allt. nu börjar jag vara ledsen. vafan.
jag är dålig på att hantera ledsamhet.
jag duschade iallafall idag så jag luktar inte illa längre. ett steg i rätt riktning antar jag.
jag kollade på mina foton idag på datorn. massa på johannes, hundar och träd. mina topp tre grejer att fota.
jag saknar johannes. det är så jobbigt att inte veta alls vad han tycker och känner nu. han har ju ändå möjligheten om han vill att kolla här och läsa på ett ungefär ganska exakt hur jag mår. jag önskar jag fick reda på hur han har det.
men jag förstår om man inte får prata med varann efter en vecka. jag vet väl inte hur det är att vara själv efter en vecka. nu verkar ju som sagt den jobbiga tiden komma. så om jag överlever denna vecka och känner det jag tror jag känner nu så är jag inte så rädd. eller jo. det är jag visst. jag är livrädd. men jag saknar verkligen johannes.
dancing on my own
kollar på tredje säsongen av celebrity rehab w/ dr drew, det är kul. folk är galna. speciellt dennis rodman. han verkar verkligen inte vara frisk på något sätt. han låter som ett monster också..
jag har varit hemma hos julia en stund idag. jag gillar hennes hus, det är väldigt mysigt.
resten av tiden har jag varit själv. varit superparanoid för folk har stirrat på mig och jag råkade stanna cykeln framför en kille och han verkade bli sur. så jag har gömt mig inomhus så mycket jag kan.
var och handlade mat och hjälpte en synskadad man att hitta smöret. lagade god mat till mig själv och åt medan jag pusslade mitt dumma 1000-bitars pussel. det är alldeles för svårt med 1000 bitar men jag ska försöka.
nu har jag iallafall något att göra och jag har umgåtts med mig själv.
jag gillar ju att umgås med mig själv.
men jag sitter verkligen och gråter framför celeb rehab..
försökte skriva ett brev förut också. det gick inte alls. jag blev bara tokig.
jag har varit hemma hos julia en stund idag. jag gillar hennes hus, det är väldigt mysigt.
resten av tiden har jag varit själv. varit superparanoid för folk har stirrat på mig och jag råkade stanna cykeln framför en kille och han verkade bli sur. så jag har gömt mig inomhus så mycket jag kan.
var och handlade mat och hjälpte en synskadad man att hitta smöret. lagade god mat till mig själv och åt medan jag pusslade mitt dumma 1000-bitars pussel. det är alldeles för svårt med 1000 bitar men jag ska försöka.
nu har jag iallafall något att göra och jag har umgåtts med mig själv.
jag gillar ju att umgås med mig själv.
men jag sitter verkligen och gråter framför celeb rehab..
försökte skriva ett brev förut också. det gick inte alls. jag blev bara tokig.
self inflicted injuries
det första jag tänkte när jag kom hem var att nu jävlar ska jag ta livet av mig.
en sekund senare tänkte jag vafan skulle jag göra det för. jag skulle aldrig våga.
och jag tycker alldeles för mycket om att berätta hur jag tycker om saker och ting för att kunna lägga ner min röst på det sättet.
nu när jag fått andas lite känner jag att det är dags att jag får känna efter hur jag känner på riktigt.
inte genom att dricka alkohol och stirra på män och tänka att dom är äckliga för att dom inte är som johannes.
inte genom att tänka att jag måste bekräfta mig genom dessa äckliga män som inte är som johannes.
utan genom att vara med mig själv. älska mig själv på det sättet bara jag kan älska mig.
genom att äta goda måltider, ta mina mediciner regelbundet och genom att bara tänka att jag är den enda som ska älska, tända och uppskatta mig.
det tog ungefär tre flaskor vin och 20 öl att komma hit men nu är jag redo. jag ska vara själv.
med mig själv.
min enda skada mot mig själv är att smärta mig igenom total ensamhet.
en sekund senare tänkte jag vafan skulle jag göra det för. jag skulle aldrig våga.
och jag tycker alldeles för mycket om att berätta hur jag tycker om saker och ting för att kunna lägga ner min röst på det sättet.
nu när jag fått andas lite känner jag att det är dags att jag får känna efter hur jag känner på riktigt.
inte genom att dricka alkohol och stirra på män och tänka att dom är äckliga för att dom inte är som johannes.
inte genom att tänka att jag måste bekräfta mig genom dessa äckliga män som inte är som johannes.
utan genom att vara med mig själv. älska mig själv på det sättet bara jag kan älska mig.
genom att äta goda måltider, ta mina mediciner regelbundet och genom att bara tänka att jag är den enda som ska älska, tända och uppskatta mig.
det tog ungefär tre flaskor vin och 20 öl att komma hit men nu är jag redo. jag ska vara själv.
med mig själv.
min enda skada mot mig själv är att smärta mig igenom total ensamhet.
mitt så kallade liv
kollar på x-files nu. spyr lite i munnen hela tiden eftersom det är så äckligt. men jag ska väl inte sova eller äta så det spelar ju ingen roll.
imorrn ska vi ha mexikansk afton och dricka tequila. eventuellt blir det bara tacopaj och en flarra vino.
jag spyr ju gärna av tequila om jag dricker mer än tre shottar så det kan väl vara vist.
dricker verkligen alkohol non-stop nu. mår inte bra. mår konstigt och bökigt och stört och inte alls normalt.
måste duscha. måste äta. måste försöka att inte bara stirra i luften eller bara ge upp.
imorrn ska vi ha mexikansk afton och dricka tequila. eventuellt blir det bara tacopaj och en flarra vino.
jag spyr ju gärna av tequila om jag dricker mer än tre shottar så det kan väl vara vist.
dricker verkligen alkohol non-stop nu. mår inte bra. mår konstigt och bökigt och stört och inte alls normalt.
måste duscha. måste äta. måste försöka att inte bara stirra i luften eller bara ge upp.
sadness
jag saknar johannes så otroligt mycket. min kropp gör ont även av det.
men jag försöker tänka att jag måste respektera att vi har gjort slut och att han sa att vi inte skulle höras på minst 7 dar.
men jag är spänd, nervös, orolig och mycket störd. jag saknar och älskar honom så mycket.
jag är väldigt ledsen.
men jag försöker tänka att jag måste respektera att vi har gjort slut och att han sa att vi inte skulle höras på minst 7 dar.
men jag är spänd, nervös, orolig och mycket störd. jag saknar och älskar honom så mycket.
jag är väldigt ledsen.
...
jag kan inte sova. eller jag vill verkligen sova samtidigt som jag inte vill sova. och jag vill bara dö när jag hör twin peaks introt. det gör ont i varenda cell i min kropp.
jag vill inte
jag vill inte
panic boom
mycket tankar
allt är fel idag
varmt och svettigt och illaluktande och kladdigt
ont i magen, i bröstet överallt
skakar till
vill inte sova
vill inte vakna upp och behöva möta en ny dag
vill bara vara vaken tills jag blir helt bedövad
önskar jag hade smärtstillande att kunna ta bort udden med
så förvirrad över något men jag kan inte identifiera vad
mest bara ont överallt
jätteont
känns som om jag håller på dö
jag tror jag dör
det är okej
allt är fel idag
varmt och svettigt och illaluktande och kladdigt
ont i magen, i bröstet överallt
skakar till
vill inte sova
vill inte vakna upp och behöva möta en ny dag
vill bara vara vaken tills jag blir helt bedövad
önskar jag hade smärtstillande att kunna ta bort udden med
så förvirrad över något men jag kan inte identifiera vad
mest bara ont överallt
jätteont
känns som om jag håller på dö
jag tror jag dör
det är okej
Från en stygg flicka
Jag hoppas du inte alls har det bra.
Jag hoppas du ligger vaken som jag
och känner dig lustigt glad och rörd
och yr och ängslig och mycket störd.
Och rätt som det är, så får du brått
att lägga dig rätt för att sova gott.
Jag hoppas det dröjer en liten stund...
Jag hoppas du inte får en blund!
en text jag alltid återkommer till. it goes out to all of y'all som sårar dom jag älskar.
nu ska jag äta skittles och se charmed, x-files och ghost whisperer (gayest show ever).
Psykpatienter united
Sitter på IV nu och är helt övertygad om att alla kollar bakom sin axel och stirrar på mig och tänker "Fan vilken fuck-up hon är.." men jag orkar inte bry mig just nu tror jag.
Är trött och ganska down and out. Hade trafik imorse klockan åtta och satt med gustav och frans. dom är roliga och säger alltid massa roliga saker. haha.
På lördag är det Höströj, då ställer jag ut mina pärlplattor och säljer också. I ett tält på järntorget. Det ska bli roligt men jag hoppas det inte regnar. Skulle liksom förstöra lite.
Annars händer inte mycket. En vän till familjen har just flyttat ifrån sin man och han vägrar inse det och vägrar ge henne några saker från gamla hemmet till hennes nya. Väldigt spännande faktiskt, lite drama.
Jag var på möte för bipolära och anhöriga i onsdags och kraschade stenhårt efteråt. Det enda läkaren som var där sa var att
* Bipolära dör tio år tidigare än folk utan sårbarheten
* Bipolära lever 4 av 10 år i djup "double-depression"
* Bipolära har 10 år mindre utbildning
* Bipolära är ute på arbetsmarknaden 10 år mindre än folk utan sårbarheten
* 10% av de med bipoläritet tar livet av sig
* 20% försöker
* ca 5% av befolkningen är bipolära
* Av de 5% är 4,5% bipolär typ två
* Resterande prcocent är bipolär typ ett, den "svårare" varianten
* Det går aldrig att bota
* Det leder ofta till missbruk av olika sorter
* Det finns hur många mediciner som helst som min läkare inte berättat för mig tidigare utan direkt hänvisade mig till Lithium
Lithium används till typ ett bipoläritet. Kul att jag var den enda som inte visste att jag var typ ett..
När genomgången av misären mitt liv är så fikade de bipolära för sig själva och de anhöriga för sig själva. Alla där inne var runt 40-50 förutom två som var typ 26. Och så jag. 19. Det är dock en fördel att ha kunnat fastställa diagnosen så tidigt, antagligen sparade det mig flera år av meningslöst skärande och ev självmord.
Men de flesta hade just fått diagnosen - den senaste hade fått reda på det för 3 månader sen, sen var det mest ett halvår till ett år sedan. Och så jag. 2 år sedan, sjutton år gammal.
Inte ett år sedan 41 år gammal. jag kan inte tänka mig hur det är att leva utan medicin i så många år. Men de flesta var typ två, så det var inte extremt maniska eller sjönk till "double-depression". Men ändå. Det var endast kvinnor där, och de flesta hade barn. Hur fan orkar man starta och hålla en familj gående med dessa svårigheter utan medicin? Imponerande.
Vi fikade, jag sa lite saker och alla verkade bara tycka synd om mig som var så ung. Speciellt eftersom jag var den enda med såna extremt humörsvängningar. De flesta där inne hade maniska perioder på flera dagar, ibland veckor, månader och år. Och likadant med depressioner. En kvinna hade varit manisk i 25 år sedan kraschade hon och blev djupt deprimerad.
Men jag pendlar konstant och måste kämpa för mitt liv för att inte påverkas av allt jag ser. Jag spelade Spore i helgen och började tänka på monstrena i spelet och blev så himla ledsen för dom var läskiga och började snyfta. Det känns inte helt förnuftigt.
Nu på onsdag är det ett till möte och då blir det ännu mer fokus på mediciner. Den enda som gick på lithium där var en galen gammal tant med grått hår och galna ögon som fick sin diagnos för 7 år sedan. Hon gick på lithium efter att fått psykos efter psykos efter psykos.
Jag vill inte bli en ensam gråhårig galen tant med ögon som skriker. Men just nu känns det som jag fått min dödsdom och väntar hela mitt liv på att gå till giljiotinen.
Är trött och ganska down and out. Hade trafik imorse klockan åtta och satt med gustav och frans. dom är roliga och säger alltid massa roliga saker. haha.
På lördag är det Höströj, då ställer jag ut mina pärlplattor och säljer också. I ett tält på järntorget. Det ska bli roligt men jag hoppas det inte regnar. Skulle liksom förstöra lite.
Annars händer inte mycket. En vän till familjen har just flyttat ifrån sin man och han vägrar inse det och vägrar ge henne några saker från gamla hemmet till hennes nya. Väldigt spännande faktiskt, lite drama.
Jag var på möte för bipolära och anhöriga i onsdags och kraschade stenhårt efteråt. Det enda läkaren som var där sa var att
* Bipolära dör tio år tidigare än folk utan sårbarheten
* Bipolära lever 4 av 10 år i djup "double-depression"
* Bipolära har 10 år mindre utbildning
* Bipolära är ute på arbetsmarknaden 10 år mindre än folk utan sårbarheten
* 10% av de med bipoläritet tar livet av sig
* 20% försöker
* ca 5% av befolkningen är bipolära
* Av de 5% är 4,5% bipolär typ två
* Resterande prcocent är bipolär typ ett, den "svårare" varianten
* Det går aldrig att bota
* Det leder ofta till missbruk av olika sorter
* Det finns hur många mediciner som helst som min läkare inte berättat för mig tidigare utan direkt hänvisade mig till Lithium
Lithium används till typ ett bipoläritet. Kul att jag var den enda som inte visste att jag var typ ett..
När genomgången av misären mitt liv är så fikade de bipolära för sig själva och de anhöriga för sig själva. Alla där inne var runt 40-50 förutom två som var typ 26. Och så jag. 19. Det är dock en fördel att ha kunnat fastställa diagnosen så tidigt, antagligen sparade det mig flera år av meningslöst skärande och ev självmord.
Men de flesta hade just fått diagnosen - den senaste hade fått reda på det för 3 månader sen, sen var det mest ett halvår till ett år sedan. Och så jag. 2 år sedan, sjutton år gammal.
Inte ett år sedan 41 år gammal. jag kan inte tänka mig hur det är att leva utan medicin i så många år. Men de flesta var typ två, så det var inte extremt maniska eller sjönk till "double-depression". Men ändå. Det var endast kvinnor där, och de flesta hade barn. Hur fan orkar man starta och hålla en familj gående med dessa svårigheter utan medicin? Imponerande.
Vi fikade, jag sa lite saker och alla verkade bara tycka synd om mig som var så ung. Speciellt eftersom jag var den enda med såna extremt humörsvängningar. De flesta där inne hade maniska perioder på flera dagar, ibland veckor, månader och år. Och likadant med depressioner. En kvinna hade varit manisk i 25 år sedan kraschade hon och blev djupt deprimerad.
Men jag pendlar konstant och måste kämpa för mitt liv för att inte påverkas av allt jag ser. Jag spelade Spore i helgen och började tänka på monstrena i spelet och blev så himla ledsen för dom var läskiga och började snyfta. Det känns inte helt förnuftigt.
Nu på onsdag är det ett till möte och då blir det ännu mer fokus på mediciner. Den enda som gick på lithium där var en galen gammal tant med grått hår och galna ögon som fick sin diagnos för 7 år sedan. Hon gick på lithium efter att fått psykos efter psykos efter psykos.
Jag vill inte bli en ensam gråhårig galen tant med ögon som skriker. Men just nu känns det som jag fått min dödsdom och väntar hela mitt liv på att gå till giljiotinen.
Gamla synder
Jag har haft ytterst lite att göra ikväll, vilket är skönt för då kan jag ägna mig åt saker som RCT3 i två timmar, dricka saft och sitta framför bloggar hela kvällen.
Sen råkade jag även komma in på min msnhistorik med johannes och massa andra.
Gullig grej är att jag och josefin har ÅTTA msn-arkiv. Vi har haft mycket att säga varann under åren som Det finns inget ställe som heter Ballefjongberga!!! etc.
Sen råkade jag se mejladresserna till dom tjejerna som fick mig att må jävligt dåligt under högstadiet och som är en utlösare till varför jag är så psykiskt instabil idag. Självklart var jag tvungen att läsa lite, bara för att minnas hur vår relation var. Det var inte så smart. Nu mår jag skitdåligt och vill bara skära sönder mig själv och slå sönder allt som finns.
En liten treat ur en av våra meningslösa konversationer (som visar hur annorlunda jag är idag mot då):
x=tjejen
s=jag
Sidan som nämns är www.jesusishitler.com
X: du har rätt mycket emot kristna? eller?
S: jovars. jag tycker deras tro är idiotisk, men om det är en trevlig kristen som har mer än bara sin religion som personlighet, så bryr jag mig inte.
X: okej. ehm, rätt B sida, åh du tar det på allvar? eller?
S: varför B? jag tar det ju inte precis på största allvar, men jag tycker att kristendomen är lika idiotisk som hitlers logi.
X: finns det inte viktigare saker att bry sig om än att jämföra två män som levde för längesen?
S: nej.. jag tycker det är intressant, och höra hur folk inte kan försvara sin tro utanbara blir sura.
Sen var det en snarlik disskution med en annan tjej, och båda disskutionerna får mig att vilja dö även fast dom inte är påhoppande på något extremt sätt. Jag minns verkligen hur jag bara fortsatte säga exakt allt vad jag tyckte och blev mer och mer utfryst till jag inte överhuvudtaget gick till skolan eller upp ur sängen.
Detta hände för fyra år sen och jag har blivit så jävla mycket bättre sen dess och håller egentligen inte en grudge mot dessa tjejer, men jag blir så ledsen. Det är nog dom två värsta tjejerna jag mött i hela mitt liv, för dom var så pass manipulativa att ingen ville kännas vid mig. Helt otroligt vad folk kan göra. Dom borde bli diktatorer.
Nej vafan. Jag har visst en grudge mot dom. Dom var jävla falska fittor mot alla dom träffade, jag var ju med jag upplevde allt innan jag inte var välkommen. Ändå fortsätter dom och gör samma sak och folk går på det lik förbannat. jävla idioter. nu ska jag gå.
Sen råkade jag även komma in på min msnhistorik med johannes och massa andra.
Gullig grej är att jag och josefin har ÅTTA msn-arkiv. Vi har haft mycket att säga varann under åren som Det finns inget ställe som heter Ballefjongberga!!! etc.
Sen råkade jag se mejladresserna till dom tjejerna som fick mig att må jävligt dåligt under högstadiet och som är en utlösare till varför jag är så psykiskt instabil idag. Självklart var jag tvungen att läsa lite, bara för att minnas hur vår relation var. Det var inte så smart. Nu mår jag skitdåligt och vill bara skära sönder mig själv och slå sönder allt som finns.
En liten treat ur en av våra meningslösa konversationer (som visar hur annorlunda jag är idag mot då):
x=tjejen
s=jag
Sidan som nämns är www.jesusishitler.com
X: du har rätt mycket emot kristna? eller?
S: jovars. jag tycker deras tro är idiotisk, men om det är en trevlig kristen som har mer än bara sin religion som personlighet, så bryr jag mig inte.
X: okej. ehm, rätt B sida, åh du tar det på allvar? eller?
S: varför B? jag tar det ju inte precis på största allvar, men jag tycker att kristendomen är lika idiotisk som hitlers logi.
X: finns det inte viktigare saker att bry sig om än att jämföra två män som levde för längesen?
S: nej.. jag tycker det är intressant, och höra hur folk inte kan försvara sin tro utanbara blir sura.
Sen var det en snarlik disskution med en annan tjej, och båda disskutionerna får mig att vilja dö även fast dom inte är påhoppande på något extremt sätt. Jag minns verkligen hur jag bara fortsatte säga exakt allt vad jag tyckte och blev mer och mer utfryst till jag inte överhuvudtaget gick till skolan eller upp ur sängen.
Detta hände för fyra år sen och jag har blivit så jävla mycket bättre sen dess och håller egentligen inte en grudge mot dessa tjejer, men jag blir så ledsen. Det är nog dom två värsta tjejerna jag mött i hela mitt liv, för dom var så pass manipulativa att ingen ville kännas vid mig. Helt otroligt vad folk kan göra. Dom borde bli diktatorer.
Nej vafan. Jag har visst en grudge mot dom. Dom var jävla falska fittor mot alla dom träffade, jag var ju med jag upplevde allt innan jag inte var välkommen. Ändå fortsätter dom och gör samma sak och folk går på det lik förbannat. jävla idioter. nu ska jag gå.
In my world of two, there's no room for you?
Det har varit jobbiga dagar nu. Mycket jobbiga tankar men tre alldeles speciella människor som faktiskt får mig på rätsida utan att göra speciellt mycket. Eller så är det mycket dom gör, bara att jag inte fattar det.
Jag har drabbats av kalla fötter i mitt och jays förhållande och börjat undra om det är kärlek eller ej.
Pratade med Julia (inga dåliga codenames!) förut, och hon sa typ ja men känn känslan längst in, när du ser honom, är du kär då?
Och det är jag ju. Jag är kär när vi inte är hemma hos honom, när vi är som vi brukar och går runt och skriker på stan och drar dåliga skämt och är glada.
Dom senaste dagarna har bara varit frågor utan svar, ledsna blickar, klumpar i mage och hals och påklistrade leenden.
Pappa sa ungefär likadant.
Jag sa "Pappa, tänk om jag inte är kär mera"
Pappa sa "Du är kär, det vet jag. Men ni är för mycket med varandra"
Så himla sant. Vi har liksom kramat ur det allra finaste av varann för vi har umgåtts dag som natt utan några avbrott och då har bara det dåliga och fula lämnats kvar till resten av förhållandet. Det är hemskt.
Idag var vi och fikade på Hälls. Det kändes jätteskönt, att sitta där och bara vara utan att vara slentrian och sega. Och när vi sen bestände oss för att gå hem till honom fick jag en klump i magen igen som var hemsk. Så vi gick hem till mig, det lättade lite och vi kollade på tv och lekte duvor. Det var skönt. Vi är inte tårar, magont och tvivel. Vi är skratt, slagsmål, fula miner, massa kärlek och nördiga saker.
Vi måste klara det här, jag vill inte förstöra det fina med massa tvivel.
Förhoppningsvis lugnar mitt oroliga hjärta ner sig snart och jag kan fortsätta vara så glad som jag varit sen i maj. Jag tror det. Jag har både pappa och Julia som säger bra saker så jag kan greppa allt lite mera.
Usch. Jag hatar svåra känslor, så enormt.
Men kolla min söta bakgrund! Den är fin. Och jag har två ecstasytabletter som ligger och väntar på mig. Livet är nog rätt bra!
damn that mary jane
Sitter hos pappa och kollar på 30 Rock.
Jag har bråkat med Jay idag. Om röka. Som vanligt. Det är typ det enda vi verkligen bråkar om, eller det enda jag verkligen blir ledsen av att han gör. Idag så sa han till och med att han väljer haschet före mig. Inte för att han menade att han alltid kommer välja haschet före mig, men det sved ändå.
Jag vet inte vad jag vill längre. Jag är så jävla kär men jag är så jävla förvirrad över hur jag vill fortsätta med droger.
Jag är inte övertygad om att jag vill fortsätta droga eller om jag vill fortsätta träffa någon som drogar.
Det enda jag vet är att jag aldrig kommer lämna jay. jag är lika nyförälskad nu som för två månader sen.
Jag får verkligen allt jag vill ha i slutändan. HA!
fick reda på att pappa redan köpt en exakt likadan telefon som jag köpt till honom i födelsedagspresent. surt. men han får världens finaste kort iaf.
jag har inte något intressant att blogga om längre. skär mig inte, har inte knarkat på minst en vecka, mår inte speciellt dåligt och jag har zonat ut allt umgänge förutom johannes. jag orkar itne bry mig, alla drar ju sen iallafall. ny umgängeskrets here i cum!
You got me in a state of rage
Jag hade tidigare ikväll kollat på första avsnittet av Skuggornas hus och pausat för att kolla vidare lite senare.
Så nu när jag har lagt mig till rätta för att kolla så resetar sig filmen så det är tillbaka från noll och det går inte att spola fram!! Så nu måste jag se om hela första avsnittet igen.. Not fun. Klockan är ju förfan halv fem på morgonen lite frid ska jag väl få!
Men neeeeejj. Skrutt och skit.
Annars pärlar jag för första gången på skiiiiitlänge verkligen. Känns skoj även om jag känner av alla samma stelheter i kroppen som ajg gjorde förut. jag tror jag börjar bli gammal eller något.
Jag har börjat med en kräm för ansiktet som heter Epiduo och som ska motverka finnar. Min läkare sa att den är bra mot just medicinakne som jag har, och jag har haft den i en vecka eller så. Det är redan skillnad men så fort jag glömmer den på kvällen så får jag finnar dan efter. Och den ger mig extremt torr hud så jag är röd och fnasig.
Vet inte om det är värt det, men jag antar det. Jag vill inte få akneärr och se ut som Seal. Han tog ju antagligen den enda kvinnnan som vill gifta sig med någon med akneärr. Det är jävligt fult.
Jag står även om väger mellan att vara blond och svarthårig. Jag tror jag ska bli blond men jag kan inte bestämma mig. Är ju sjukt snygg i både ljus och mörk. Men förändring är kul. Måste köpa på mig massa blekningar för jag lär ju behöva runt 6 stycken burkar. Om inte mer. Men till att börja med.
Nu i veckan är jag hos pappa, kom hit idag och stannar till på fredag. På torsdag kommer förhoppningsvis Jay hit och hälsar på och sen skuttar vi in till stan och förmodligen vidare ut till Styrsta för att äta middag med hans familj.
På lördag kan det bli fest i mark hos jake men det är inte hundra än. Men om någon av mina kära vänner läser det här så är alla såklart bjudna. Jag ska städa dagen efter har jag lovat jay.
det har varit en omtumlande dag. jag har börjat må lite sämre och det tar jag direkt ut på jay. han står mig närmast just nu och då blir han automatiskt slagpåse och roten till allt ont i världen. Han verkar börja att sakta förstå mig, vilket inte kan vara så svårt.
Är jag arg är jag skitarg, är jag ledsen är jag suicidal, är jag glad sitter jag på dig och pussar dig och dansar bootydance i köket.
men jag blir ju nojjig när jag mår kasst så då börjar jag hota med att göra slut eller att han kommer att göra slut för att jag är så jobbig och då pratar vi ju såklart om att göra slut ett tag. och det skrämmer mig på ett helt annat sätt än tidigare förhållanden (förutom krister), för jag vill verkligen inte förlora jay och jag vet att han verkligen inte vill förlora mig. men han är så lugn när vi pratar om det att jag bara vill slå honom över käften med en dildo insmord i tigerbalsam och skaka om honom. men han säger att han är lugn därför att han vet vad han står typ. det är väldigt bra. men varför kan inte jag vara så?
det har iallafall varit omtumlande. jag är en needy girl när jag inte är nära jay och han är en needy girl när vi är tillsammans. awesome couple!
bajs på skuggornas hus, jag ska sova. måste ju upp och jobba.
Baby B
nu är jag hemma. sov hos jay i natt. somnade som en sten. vaknade och somnade om, kom försent.
väldigt dålig dag idag. väldigt väldigt dålig.
jag vet att alla känner press nu inför studenten, sommarjobb och ev. skola efter sommarn. och jag gör också det, jag känner sån otrolig press fast jag trycker undan den. vissa dagar kommer den fram som ett slag i magen och förlamar mig helt.
när jag gick hem från skolan fick jag panik och började tänka på allt vilket ledde till att jag tog det hemskt smarta beslutet att jag skulle överdosera mina mediciner så jag slapp ta itu med saker som får mig att må dåligt.
så jag gick hem. jag åt lite körsbärstomater och jag tog min vanliga dos medicin.
sen satte jag mig och tänkte på hur jag skulle kunna förklara detta kortfattat för till exempel mamma i ett brev. det gick inte.
så jag ringde henne och då fick jag plötsligt fram det.
Jag vill inte prata om hur jag ska kunna få ett jobb i sommar, det kravet är FÖR MYCKET för mig. jag klarar inte av att se exakt hur allt ska bli, för då får jag ångest. jag får ångest av att veta att jag inte kommer få några pengar heller. jag får ångest av att alla kommer sticka ifrån mig och att jag är själv kvar med ofullständiga betyg och världens sämsta självförtroende. jag får ångest av att vara mig. jag är inte något att vara egentligen.
jag har inget att visa för vem jag är, vad jag har gjort eller vad jag vill.
jag är endast mina osäkerheter, min diagnos och min totalt hopplösa framtid.
mamma försökte prata med mig och lugna mig och sa åt mig att inte ta massa mediciner för det hjälper ju egentligen inte. det vet jag med, jag är rationell i kaoset. det enda sättet jag vill ta livet av mig på är det med en pistol, för då vet jag att det inte går att återuppliva mig eller magpumpa mig eller liknande.
sen kom jag på att även om jag inte får något jobb så har pappa sagt att jag kan hjälpa honom lite, måla huset, lacka altanen, hugga ved etc. sånt som jag gillar att göra också, det är avslappnande med kroppsarbete och jag älskar att känna mig delaktig i pappas liv, som att jag är viktig för att honom.
nu är jag lite lugnare. jag kommer klara mig. om jag inte gör det så kan jag ALLTID köpa en pistol på internet och det gör att jag kan sova lugnt om natten.
One for you
Jag satt och rökte på balkongen nyss. Det var så tyst att det enda man hörde var bilar från östra bangatan susa i bakgrunden och hur min cigarett frasade varje gång jag tog ett bloss. Det var alldeles vackert ute, stjärnorna syntes inte alls mycket men luften var helt klar och alla grannhus var nersläckta.
När jag satt där började jag tänka att det kanske inte alls är så farligt det här med Jay. Jag överreagerar kanske, vi har roligt ihop och så. Måste jag backa hela tiden?
Sen kollade jag på stolen mittemot och fick ont i magen och i hjärtat. Senaste gången jag satt på balkongen och rökte var det kallt ute och Krister satt mitt emot. Söta fina Krister. Krister som verkligen krossade mitt hjärta och som jag fortfarande inte kan släppa även om jag försöker så mycket som jag kan.
Jag kände för att börja gråta, men det hade blivit för klichéartat att sitta själv och röka mitt i natten. Lägg till att jag är psykiskt instabil och har skärsår till ekvationen och du har en dålig blogg från någon som kallar sig medications.
Jag fattar inte hur jag har klarat att gå upp på morgarna, ännu mindre hur jag klarat att fortsätta träffa folk, pussa andra killar och vara med någon annan. Krister var perfekt för mig, det vet jag och det accepterar jag. Det jag inte accepterar är hur snabbt det tog slut och hur lätt det gick. Ett telefonsamtal och sen grät jag i två dagar sen blockerade jag alla känslor.
Dom känslorna börjar dyka upp mer och mer nu. För ett tag sen låg jag och jay och lyssnade på Such great heights hemma hos jake. Även om jag kände hur ont det gjorde i varenda liten del av min kropp fortsatte jag lyssna och vägrade börja gråta. Men hur kan allt komma nu? Det har ju gått ett tag och jag har hånglat och haft sex med någon annan, borde jag inte reagerat då? Det här är första gången jag har tryckt undan känslor på det här sättet. Annars gråter jag och har ett helvete i flera veckor för att sedan vara helt över det.
De enda sakerna jag inte kan acceptera är när krister och jag gjorde slut och våldtäkten i vintras. jag tror jag fortfarande inte har gråtit på riktigt över våldtäkten.
Hur funkar det här? Är jag så förstörd av dessa två saker att mitt huvud helt enkelt tar bort dom från mitt minne? jag vet inte. Jag vet inte om jag vill veta faktiskt, det är nog lättare att blockera dom.
För samtidigt som mitt hjärta går sönder när jag tänker på Krister så går det sönder när jag tänker på Jay. Jag vill inte såra någon egentligen, speciellt inte en kille jag verkligen tycker om. Fast ännu inte är säker på om jag tycker om som vän eller mer. Har jag rätt att gå in i något när jag uppenbarligen fortfarande har känslor för någon annan? Är det ens möjligt att utveckla känslor för en ny samtidigt?
Krister lyckades verkligen förvirra allt.
Det enda jag verkligen vet är att jag vill fortsätta umgås med Jay, och att jag borde börja försöka ta mina mediciner på rätt tider och överhuvudtaget. Nu har jag varit ifrån dom i flera dagar och redan börjar jag bli ledsen och gråtmild. Det kanske är sorgligt att enda gången jag känner känslor är när jag inte tar medicinerna men för mig är det verkligen en välsignelse. Att känna känslor är att vilja ta livet av sig för mig, och det slipper jag helst undan.
Hellre en likgiltig stina än en död stina.
Nu smsade Jay, han kanske ska sova här. Får sätta på min glada roliga exteriör och låtsas som att allt är bra. Jag är väldigt duktig på det.
Bloood
Haha jag har skrivit så mycket om mens, graviditet och missfall att det är reklam för grav.test och hormonpiller på min blogg. sooooft!
nu har allt löst sig tror jag. det känns som det.
jag har varit så orolig för att såra någon och när jag blir orolig för det tappar jag kontrollen och gråter och gråter och gråter.
MEN jag skadade mig inte! för jag är kungen.
nu tror jag inte någon blivit sårad. och om någon har blivit det så vet jag redan att det är mitt fel och att jag är dum i huvudet. det behöver ingen berätta för att jag ska veta det.
enligt psyktestet jag gjorde för ett halvår sen har jag 150 "poäng" över det normala i att känna skam och skuld i allt jag gör. och samtidigt har jag likamycket "poäng" över att inte ha några spärrar. Så jag gasar på som fan i en uppförsbacke med handbromsen i. Undrar hur länge detta kan pågå innan jag ger upp? Vi får se.
Snart kommer pappa hit för att köpa min klänning. Jag är lite nervös, ingen har sagt om min klänning är ful eller inte. Krister tycker den var fin iallafall, och det är han jag faktiskt gör mig fin för.
Idag hade vi bara en lektion. Eller två, men jag missade första. Och den andra var meningslös.
P har fått en lillebror!!!!!!!!!!! jag dör!!!!!!!!
nu har allt löst sig tror jag. det känns som det.
jag har varit så orolig för att såra någon och när jag blir orolig för det tappar jag kontrollen och gråter och gråter och gråter.
MEN jag skadade mig inte! för jag är kungen.
nu tror jag inte någon blivit sårad. och om någon har blivit det så vet jag redan att det är mitt fel och att jag är dum i huvudet. det behöver ingen berätta för att jag ska veta det.
enligt psyktestet jag gjorde för ett halvår sen har jag 150 "poäng" över det normala i att känna skam och skuld i allt jag gör. och samtidigt har jag likamycket "poäng" över att inte ha några spärrar. Så jag gasar på som fan i en uppförsbacke med handbromsen i. Undrar hur länge detta kan pågå innan jag ger upp? Vi får se.
Snart kommer pappa hit för att köpa min klänning. Jag är lite nervös, ingen har sagt om min klänning är ful eller inte. Krister tycker den var fin iallafall, och det är han jag faktiskt gör mig fin för.
Idag hade vi bara en lektion. Eller två, men jag missade första. Och den andra var meningslös.
P har fått en lillebror!!!!!!!!!!! jag dör!!!!!!!!
Efter en hård dag på barrikaderna
Ringde Rebbiz och muntrade upp mig till tusen.
"Stina! Jag är på väg hem från jobbet och vet du vem som kommer till Mitt andra nästa vecka? MILLION STYLEZ!"
Jag har aldrig hört någon bli så lycklig över million stylez, men jag är likaså. det ska bli så kul att få skaka fettet till tonerna Miss Fatty. Jag är svart in my heart!
Tack Rebbiz. Du är pussgulle!
Jag klarade förresten äntligen BackPacker-grejen. Jävla svårigheter. Det tog mig bara 40 minuter. Jag försökte i tre timmar i lördags liksom. Jag tänker bättre efter jag har gråtit.
F.ö fy fan vad jag bölade igår. Låg och snyftade i telefon till Krister och typ
"ååååh kjiiiistejjjj det jinner tåjajjj i mitt öjjjaaa, blääää".
Men han kan verkligen muntra upp mig även om han inte fattar det själv. Han ba jag vet inte vad jag ska göra, jag vill ju trösta dig. Sen råkar han typ rapa och jag börjar skratta, eller att han säger Men Stiinuuuus Finuuus.
Han är fan bra. Sepekrister.
Pappa skjutsade hem vid mig tio igår ikväll, på en helt översnöad väg som var extremt hal. Han fattade att jag behövde åka hem och jag älskar honom så mycket för att han fattade det.
Efter jag hade börjat få tååjjjajjj i öjjjoonen så ville jag åka hem. Först var det för att jag har mina rakblad i stan och jag ville köra ett par varv på handlederna. Funderar dock på att byta till låren eftersom där syns det inte för utomstående.
Men sen efter jag pratat med pappa var jag tröstad men jag ville bara hem till mamma och till mitt täcke som luktade Krister. Så sagt och gjort, jag åkte hem. Spelade backpacker. Vaknade av att pappa ringde och nu sitter jag här och längtar efter ikväll. Lite iaf.
Fast min kusin kommer!! jag har inte träffat honom sen han var typ 10 och nu är han 22! Han och hans flickvän skulle typ åka förbi örebro och ska sova här. sjukt weird.. jag vill inte.
Annars så är det helt bestämt att jag ska gå på ballen med pallen. för jag vill det och det var bestämt så från början. Hon matchar mig.
"Stina! Jag är på väg hem från jobbet och vet du vem som kommer till Mitt andra nästa vecka? MILLION STYLEZ!"
Jag har aldrig hört någon bli så lycklig över million stylez, men jag är likaså. det ska bli så kul att få skaka fettet till tonerna Miss Fatty. Jag är svart in my heart!
Tack Rebbiz. Du är pussgulle!
Jag klarade förresten äntligen BackPacker-grejen. Jävla svårigheter. Det tog mig bara 40 minuter. Jag försökte i tre timmar i lördags liksom. Jag tänker bättre efter jag har gråtit.
F.ö fy fan vad jag bölade igår. Låg och snyftade i telefon till Krister och typ
"ååååh kjiiiistejjjj det jinner tåjajjj i mitt öjjjaaa, blääää".
Men han kan verkligen muntra upp mig även om han inte fattar det själv. Han ba jag vet inte vad jag ska göra, jag vill ju trösta dig. Sen råkar han typ rapa och jag börjar skratta, eller att han säger Men Stiinuuuus Finuuus.
Han är fan bra. Sepekrister.
Pappa skjutsade hem vid mig tio igår ikväll, på en helt översnöad väg som var extremt hal. Han fattade att jag behövde åka hem och jag älskar honom så mycket för att han fattade det.
Efter jag hade börjat få tååjjjajjj i öjjjoonen så ville jag åka hem. Först var det för att jag har mina rakblad i stan och jag ville köra ett par varv på handlederna. Funderar dock på att byta till låren eftersom där syns det inte för utomstående.
Men sen efter jag pratat med pappa var jag tröstad men jag ville bara hem till mamma och till mitt täcke som luktade Krister. Så sagt och gjort, jag åkte hem. Spelade backpacker. Vaknade av att pappa ringde och nu sitter jag här och längtar efter ikväll. Lite iaf.
Fast min kusin kommer!! jag har inte träffat honom sen han var typ 10 och nu är han 22! Han och hans flickvän skulle typ åka förbi örebro och ska sova här. sjukt weird.. jag vill inte.
Annars så är det helt bestämt att jag ska gå på ballen med pallen. för jag vill det och det var bestämt så från början. Hon matchar mig.
We might die from the medications..
Hejhej hallå dagboken
Jag har haft en turbulent morgon. Somnar runt halv fem efter att ha fått tv på rummet. jag var som en tjockis i en godisaffär och kollade på beverly hills boxen och pärlade. freeeeedom!
Skulle upp till min nya psykperson Peter och hade ställt klockan på åtta. Vaknar panikslagen kvart i tolv och helt förvirrat häller jag i mig kvällens medicindos i tron att det är morgonens dos som jag glömt att ta. Sen ser jag att jag nu har fått i mig alldeles för mycket lithium på alldeles för kort tid och blir ännu mer panik. Ringer lite samtal och lugnar mig, lämnar ett meddelande på peters telesvar och han ringer upp och berättar att jag har tid imorrn.
All panik i onödan. haha. så jävla typiskt.
Men det gör inget. Krister muntrade upp mig på ett sånt sätt som bara han kan. Tur att han finns.
Tyvärr så blir jag cepe i huvet av överdriven medicinering.. Jag har som en svamp i skallen nu. Men det kan vara för att jag sovit så lite också.
Annars laddar jag mer inför utställningen. Jag har massa fina pärlplattor nu. Kanske borde sluta nu? Det finns så det räcker å blir över..
Oh well. Nu ska jag kolla på tjockisar på Oprah och känna mig fet.
Jag har haft en turbulent morgon. Somnar runt halv fem efter att ha fått tv på rummet. jag var som en tjockis i en godisaffär och kollade på beverly hills boxen och pärlade. freeeeedom!
Skulle upp till min nya psykperson Peter och hade ställt klockan på åtta. Vaknar panikslagen kvart i tolv och helt förvirrat häller jag i mig kvällens medicindos i tron att det är morgonens dos som jag glömt att ta. Sen ser jag att jag nu har fått i mig alldeles för mycket lithium på alldeles för kort tid och blir ännu mer panik. Ringer lite samtal och lugnar mig, lämnar ett meddelande på peters telesvar och han ringer upp och berättar att jag har tid imorrn.
All panik i onödan. haha. så jävla typiskt.
Men det gör inget. Krister muntrade upp mig på ett sånt sätt som bara han kan. Tur att han finns.
Tyvärr så blir jag cepe i huvet av överdriven medicinering.. Jag har som en svamp i skallen nu. Men det kan vara för att jag sovit så lite också.
Annars laddar jag mer inför utställningen. Jag har massa fina pärlplattor nu. Kanske borde sluta nu? Det finns så det räcker å blir över..
Oh well. Nu ska jag kolla på tjockisar på Oprah och känna mig fet.
Lita aldrig på någon med tatueringar
Ungefär vid denna tid skulle jag egentligen suttit på Waterproof med massa nålar instuckna i armen. Mennej, mårten avbokade och jag är skitarg.
satt igår och målade på en tygkasse och så får jag en samtal där daniel säger att mårten har varit sjuk i 3-4 veckor. Väldigt betryggande.. Så nu har jag bestämt mig för att jag inte tänker vänta något mer, jag ska ha tillbaka hälften av mina pengar och gå till kristers chef sebba istället. Jag har förfan stått och trampat på samma ställe med samma halvgjorda arm i ett halvår snart. Så pappa ska hjälpa mig, ingen vågar säga nej till Foffe.
Krister såg att jag blev ledsen så vi gick och köpte massa chipsoch kakor och PÅSKMUST! Både han och jag lägger faktiskt manken till att få detta att funka. Han kramar mig när jag är ledsen och jag försöker att inte vara så skrikig och otrevlig.. Åh vad jag tycker om honom.
Men skitsamma, åter till påskmusten! Äntligen är den här! en hel månad innann april, är det inte fantastiskt? den är slut, jag drack upp det sista till frukost.
Har lånat kristers textilpennor och tänkte fortsättta med att rita på ett örngott, men jag kommer inte riktigt på något.. Jag tänkte för Propavan + Nozinan = Sant, men det är för berny alltså. jag vill inte att harajuku ska få mer belägg för det när hon säger att jag är som hon.
sen tänkte jag Last night i dreamt that somebody loved me... med massa krossade hjärtan runt omkring, men det är samtidigt lite för mycket oh oh oh stackars mig. jag får tänka vidare!
Idag är skolkdagen. Jag tog lergigan igår och typ dreglade vid nio, och imorse hade jag kramp i benet fölr jag somnat på något konstigt sätt så jag knäade krister i ryggen sexton gånger. lite taskigt. men jag är för trött, för sur och bajsig. nu ska jag försöka göra en House of pain-pärlplatta till sebba så han trycker in mig snabbare i sitt scheeema. fjäsket!
satt igår och målade på en tygkasse och så får jag en samtal där daniel säger att mårten har varit sjuk i 3-4 veckor. Väldigt betryggande.. Så nu har jag bestämt mig för att jag inte tänker vänta något mer, jag ska ha tillbaka hälften av mina pengar och gå till kristers chef sebba istället. Jag har förfan stått och trampat på samma ställe med samma halvgjorda arm i ett halvår snart. Så pappa ska hjälpa mig, ingen vågar säga nej till Foffe.
Krister såg att jag blev ledsen så vi gick och köpte massa chipsoch kakor och PÅSKMUST! Både han och jag lägger faktiskt manken till att få detta att funka. Han kramar mig när jag är ledsen och jag försöker att inte vara så skrikig och otrevlig.. Åh vad jag tycker om honom.
Men skitsamma, åter till påskmusten! Äntligen är den här! en hel månad innann april, är det inte fantastiskt? den är slut, jag drack upp det sista till frukost.
Har lånat kristers textilpennor och tänkte fortsättta med att rita på ett örngott, men jag kommer inte riktigt på något.. Jag tänkte för Propavan + Nozinan = Sant, men det är för berny alltså. jag vill inte att harajuku ska få mer belägg för det när hon säger att jag är som hon.
sen tänkte jag Last night i dreamt that somebody loved me... med massa krossade hjärtan runt omkring, men det är samtidigt lite för mycket oh oh oh stackars mig. jag får tänka vidare!
Idag är skolkdagen. Jag tog lergigan igår och typ dreglade vid nio, och imorse hade jag kramp i benet fölr jag somnat på något konstigt sätt så jag knäade krister i ryggen sexton gånger. lite taskigt. men jag är för trött, för sur och bajsig. nu ska jag försöka göra en House of pain-pärlplatta till sebba så han trycker in mig snabbare i sitt scheeema. fjäsket!
Too much wine and too much song
Sitter hemma hos K nu. Han och Bönis kollar på tvn. Vem är social när man kan blogga liksom?
så det visade sig att krille hade tänkt tanken "om hon ska fortsätta vara såhär så tänker jag inte träffa henne mer" det betyder alltså att han fortfarfande tänker på det även om han sa att han kom på bättre tankar och vill vara tillsammans med mig. nu kommer ja galltid gå på nålar o h förställa mig och vara tillgjord hela tiden eller bara sluta tycka om honom för att jag blir så nojjig. fan. jag suger apröv.
men jag har hittat en ny talang, paint! se forsisss på bilddagboken hahah
så det visade sig att krille hade tänkt tanken "om hon ska fortsätta vara såhär så tänker jag inte träffa henne mer" det betyder alltså att han fortfarfande tänker på det även om han sa att han kom på bättre tankar och vill vara tillsammans med mig. nu kommer ja galltid gå på nålar o h förställa mig och vara tillgjord hela tiden eller bara sluta tycka om honom för att jag blir så nojjig. fan. jag suger apröv.
men jag har hittat en ny talang, paint! se forsisss på bilddagboken hahah
