Baby B


nu är jag hemma. sov hos jay i natt. somnade som en sten. vaknade och somnade om, kom försent.

väldigt dålig dag idag. väldigt väldigt dålig.

jag vet att alla känner press nu inför studenten, sommarjobb och ev. skola efter sommarn. och jag gör också det, jag känner sån otrolig press fast jag trycker undan den. vissa dagar kommer den fram som ett slag i magen och förlamar mig helt.
när jag gick hem från skolan fick jag panik och började tänka på allt vilket ledde till att jag tog det hemskt smarta beslutet att jag skulle överdosera mina mediciner så jag slapp ta itu med saker som får mig att må dåligt.
så jag gick hem. jag åt lite körsbärstomater och jag tog min vanliga dos medicin.
sen satte jag mig och tänkte på hur jag skulle kunna förklara detta kortfattat för till exempel mamma i ett brev. det gick inte.
så jag ringde henne och då fick jag plötsligt fram det.
Jag vill inte prata om hur jag ska kunna få ett jobb i sommar, det kravet är FÖR MYCKET för mig. jag klarar inte av att se exakt hur allt ska bli, för då får jag ångest. jag får ångest av att veta att jag inte kommer få några pengar heller. jag får ångest av att alla kommer sticka ifrån mig och att jag är själv kvar med ofullständiga betyg och världens sämsta självförtroende. jag får ångest av att vara mig. jag är inte något att vara egentligen.
jag har inget att visa för vem jag är, vad jag har gjort eller vad jag vill.
jag är endast mina osäkerheter, min diagnos och min totalt hopplösa framtid.

mamma försökte prata med mig och lugna mig och sa åt mig att inte ta massa mediciner för det hjälper ju egentligen inte. det vet jag med, jag är rationell i kaoset. det enda sättet jag vill ta livet av mig på är det med en pistol, för då vet jag att det inte går att återuppliva mig eller magpumpa mig eller liknande.
sen kom jag på att även om jag inte får något jobb så har pappa sagt att jag kan hjälpa honom lite, måla huset, lacka altanen, hugga ved etc. sånt som jag gillar att göra också, det är avslappnande med kroppsarbete och jag älskar att känna mig delaktig i pappas liv, som att jag är viktig för att honom.

nu är jag lite lugnare. jag kommer klara mig. om jag inte gör det så kan jag ALLTID köpa en pistol på internet och det gör att jag kan sova lugnt om natten.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du kommer klara dig utmärkt, för du är bra, helt enkelt
Det räcker.

2008-05-07 @ 21:45:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0