Jag satt och rökte på balkongen nyss. Det var så tyst att det enda man hörde var bilar från östra bangatan susa i bakgrunden och hur min cigarett frasade varje gång jag tog ett bloss. Det var alldeles vackert ute, stjärnorna syntes inte alls mycket men luften var helt klar och alla grannhus var nersläckta.
När jag satt där började jag tänka att det kanske inte alls är så farligt det här med Jay. Jag överreagerar kanske, vi har roligt ihop och så. Måste jag backa hela tiden?

Sen kollade jag på stolen mittemot och fick ont i magen och i hjärtat. Senaste gången jag satt på balkongen och rökte var det kallt ute och Krister satt mitt emot. Söta fina Krister. Krister som verkligen krossade mitt hjärta och som jag fortfarande inte kan släppa även om jag försöker så mycket som jag kan.
Jag kände för att börja gråta, men det hade blivit för klichéartat att sitta själv och röka mitt i natten. Lägg till att jag är psykiskt instabil och har skärsår till ekvationen och du har en dålig blogg från någon som kallar sig medications.

Jag fattar inte hur jag har klarat att gå upp på morgarna, ännu mindre hur jag klarat att fortsätta träffa folk, pussa andra killar och vara med någon annan. Krister var perfekt för mig, det vet jag och det accepterar jag. Det jag inte accepterar är hur snabbt det tog slut och hur lätt det gick. Ett telefonsamtal och sen grät jag i två dagar sen blockerade jag alla känslor.
Dom känslorna börjar dyka upp mer och mer nu. För ett tag sen låg jag och jay och lyssnade på Such great heights hemma hos jake. Även om jag kände hur ont det gjorde i varenda liten del av min kropp fortsatte jag lyssna och vägrade börja gråta. Men hur kan allt komma nu? Det har ju gått ett tag och jag har hånglat och haft sex med någon annan, borde jag inte reagerat då? Det här är första gången jag har tryckt undan känslor på det här sättet. Annars gråter jag och har ett helvete i flera veckor för att sedan vara helt över det.
De enda sakerna jag inte kan acceptera är när krister och jag gjorde slut och våldtäkten i vintras. jag tror jag fortfarande inte har gråtit på riktigt över våldtäkten.

Hur funkar det här? Är jag så förstörd av dessa två saker att mitt huvud helt enkelt tar bort dom från mitt minne? jag vet inte. Jag vet inte om jag vill veta faktiskt, det är nog lättare att blockera dom.

För samtidigt som mitt hjärta går sönder när jag tänker på Krister så går det sönder när jag tänker på Jay. Jag vill inte såra någon egentligen, speciellt inte en kille jag verkligen tycker om. Fast ännu inte är säker på om jag tycker om som vän eller mer. Har jag rätt att gå in i något när jag uppenbarligen fortfarande har känslor för någon annan? Är det ens möjligt att utveckla känslor för en ny samtidigt?
Krister lyckades verkligen förvirra allt.
Det enda jag verkligen vet är att jag vill fortsätta umgås med Jay, och att jag borde börja försöka ta mina mediciner på rätt tider och överhuvudtaget. Nu har jag varit ifrån dom i flera dagar och redan börjar jag bli ledsen och gråtmild. Det kanske är sorgligt att enda gången jag känner känslor är när jag inte tar medicinerna men för mig är det verkligen en välsignelse. Att känna känslor är att vilja ta livet av sig för mig, och det slipper jag helst undan.
Hellre en likgiltig stina än en död stina.

Nu smsade Jay, han kanske ska sova här. Får sätta på min glada roliga exteriör och låtsas som att allt är bra. Jag är väldigt duktig på det.