Idag har varit en lång dag. Jag har gjort mycket för att vara jag.

Vaknade upp vid elva, gick till Ingela, satt där en halvtimme och pratade om mitt lov.
Hon följde med mig till Affektiva Mottagningen där jag fick sitta och prata med en biffig grej ett tag. Greken var min läkare, inte bara någon random.
Han var skum och jag fattade inte riktigt vad han sa.
Efter det korta besöket träffade jag Lola och vi satt och fikade på Hälls i några timmar.
Det var kul, men jag pratar fan otroligt mycket. Min käft gick varm och jag berättade som vanligt alldeles för mycket. Men sån är jag. Kan inte göra så mycket åt det. Jag hade trevligt med Lola.
Hon känns som en sån man inte behöver träffa jämt för att kunna upprätthålla kontakten. Vi har ju inte setts på ett halvt sekel men ändå så funkar det.
När jag kom hem sa mamma att Britt-Marie, min filosofielärare, hade ringt och bett mig kolla min skolmail.
Så jag gjorde det och det stod typ du börjar klockan åtta imorgon. Jag kommer så inte gå dit. Harajuku och P kommer inte vara där och då är det ovärt.

Jag blev skitarg på Harajuku när vi talade i telefon nyss. Vet inte varför. Jag är på krigsstigen idag tror jag.
Hon är den enda jag kan skälla ut på riktigt.
Minns den gången jag skällde ut henne för att hon är sig själv. Det var fint. Jag älskar henne.