Klockan är nu tio över tre och jag sitter och svettas som en get i overall. Helt vidrigt är det, och min enda svalka är en liten HP-fläkt som sätter in i USB-uttaget i datorn. Det låter mer än vad den fläktar.

Jag var hos Peter imorse. Jag gillar nästan honom! Han är inte helt överjävlig faktiskt.
Han har börjat prata snabbare, jag har börjat vara ärlig mot honom och han bekräftar i princip bara det jag kommer på själv. Känns sjukt koolt att jag kommit så långt att jag inte behöver någon som håller mig i handen hela tiden. Bara någon som kanske säger Nej det är inte jättesmart.

Ett bra exempel är idag; Mikall smsade förra veckan och sa att han skulle komma hit på matchen idag, och ville träffas.
Genast blev jag nervös, orolig och bekymrad över att han skulle råka illa ut. Och jag kände att ja men det blir kul att träffa honom. Fast samtidigt visste jag att jag bara tänkte så för att jag ville knarka eller supa sönder mig själv och göra precis som vi gjorde när vi var tillsammans.

Det var skönt att kunna säga det till någon efter jag inte känner att jay skulle må så bra av att höra det och mamma blir oxtokig bara hon hör mikalls namn. Så när jag sa det till peter blev det ett direktsvar från mig att det är väldigt mongoloit om jag skulle träffa honom.
Ändå gick jag dit.
Jag kolla lite halvt efter honom tillsammans med jay, men eftersom jag inte såg honom gick vi. När vi stod där vid klacken blev jag uppfylld av samma känslor som förr. Inte kärleken just, den försvann ju efter 3 månader av förhållandet. Men känslan av att jag måste fixa honom, jag är ansvarig och samtidigt att jag skäms över honom.
När vi gick därifrån släppte det. Men fan fatta om jag inte hade haft jay. Då hade jag gått dit, blivit helt död och antagligen försökt med någon idiotiskt bara för att.
Vafan vad den mannen har makt över mig. Iofs har jag väl märkt det förut - det var hans och mitt förhållande som tillslut fick mig inlagd på psyk.

Ja, ja. Peter är iallafall bra.
Sen var jag hos optikern, jag har nu minus åtta på vänster och minus sju på höger.
Another step towards being blind as a bat!

En viktig del av dagen, och en viktigt del som visar att jag gillar peter är att när jag kom hem så satt jag och lekte dj framför nittitalshits och sjöng i en hammare till jay. han uppskattade det inte,men jag var glad.
När blev jag så bra? Och så duktig? Och så jävla underbar! Gud vad jag har kämpat och belöningen är underbar.

Ikväll har vi inte gjort mycket. Kollat på tv, ätit lite, pussats, brottats, bråkat och pratat. En vanlig kväll. Jay var tvungen att sova tidigt för han ska jobba imorrn. Jag hjälper nog inte när jag sitter och kollar på tv, bloggar och spelar the sims 2. jobbigt läge för honom!

En bra låt för en bra dag. (kanske världens bästa låt)
Oingo Boingo - Little girls